Gamla dikter & Tid

Jag har alltid haft väldigt många skrivblock.
Vet inte riktigt varför. Dom har alltid funnits där, och dom flesta är det inte skrivet särskilt mycket i. Några sidor i början bara. Hittar jag en ful använder jag den som kladdbok när jag pluggar. Köper jag en fin har jag med den i väskan överallt, tills jag hittar en ny som ersättare.

Hur som helst. En dag när jag drog ut sängen, vilket jag måste göra ibland för att plocka upp allt som åker ner i utrymmet mellan den och väggen, såg jag att en av blocken låg där. Bortglömd. Så jag plockade upp den och bläddrade lite. Till min förtjusning var den fylld med dikter jag skrev för ungefär fem år sedan. Typ den här.

Jag går och går
aldrig stilla står
Men ibland trillar plåstret av
och fram kommer alla skoskav
Då måste jag stå stilla en stund
kanske ta en blund
Men när jag vilat ut
fortsätter jag på vägen som aldrig tar slut.

Jag ser framför mig hur en tioårig Johanna sitter uppe lite för länge på natten och skriver detta.
Tiden flyger iväg.

Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-post: (kommer inte synas, don't worry)

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0